– Det här skulle vara en katastrof för de äldre och för hela skärgårdssamhället. Det får inte ske, säger Annika Brunnsberg, viceordförande i Pensionärsbostadsföreningen i Houtskär och pensionerad föreståndare på servicehuset Fridhem.
Den 11 juni offentliggjorde Varha en plan för servicenätet för 2027–2029 och ett utkast till en vision om servicenätet fram till 2037. Bland annat kommunerna och organisationerna inom social- och hälsovården ska under sommaren kommentera förslagen. Under hösten ska Varha besluta hur servicenätet ska ändras.
Servicehuset Fridhem i Houtskär har 15 platser och Aftonro i Iniö har åtta platser. Enligt välfärdsområdet är enheterna små och enhetskostnaderna för stora. Därför föreslås att de ska stängas.
De äldre i Houtskär skulle enligt förslaget placeras på Regnbågen i Korpo och de äldre i Iniö skulle hänvisas till den finska grannkommunen Gustavs.
I Houtskär finns en unik helhet där Fridhem, hälsostationen, hemvården och pensionärsbostäderna är samlade på ett ställe. Det skapar trygghet för de äldre och effektiva vårdkedjor för personalen. Även om Varha påstår motsatsen har det hittills funnits tillgång till kompetent personal på Houtskär. Fridhem är med 19 anställda Houtskärs största arbetsgivare.
God Tid träffar Houtskärsborna Annika Brunnsberg, Rune Johansson, Laila Österlund och Gunnel Pero i slutet av juli.
De är alla pensionärer och har fått uppleva hur vården och omsorgen steg för steg utvecklats i skärgården. År 1990 byggde Houtskär, som då var en egen kommun, Fridhem. Innan dess skickades de äldre som inte längre klarade sig hemma till ålderdomshemmet i Nagu. Det drevs gemensamt av skärgårdskommunerna Nagu, Korpo och Houtskär.
– Vi kastas 50 år tillbaka i tiden. Jag tycker att Varha missbrukar skärgårdsstödet, säger Rune Johansson.
Varha får årligen drygt 18 miljoner euro i skärgårdsbidrag. Skärgårdsbidraget ska kompensera för att serviceproduktionen i skärgården är dyrare än på fastlandet.
Trygghet
Laila Österlund gör inhopp på Fridhem och hennes 93-åriga mamma bor i en av pensionärslägenheterna intill. Lösningen innebär en stor trygghet för både mor och dotter.
– Mamma får mer eller mindre service dygnet runt. Hemvården och hemsjukvården finns nära till hands. För mig är det tryggt att veta att Fridhem finns som alternativ när hon inte längre klarar sig i en pensionärsbostad, säger Laila Österlund.
Gunnel Pero, 86, flyttade för några år sedan hem till Houtskär efter 54 år i San Francisco. Det var tryggheten i att åldras i Houtskär som lockade. Hon har inte ångrat sitt beslut. Hon bor nu i en liten trivsam etta som hon hyr av pensionärsbostadsföreningen.
– Det är himmelriket här i Houtskär. Här har jag brorsbarn och grannar som jag kan umgås med, säger hon.
Stora avstånd i tid mätt
Förslaget om att lägga ner Fridhem väcker ilska och uppgivenhet, men framför allt frågor. Att flytta personal till Korpo är i praktiken svårt eftersom det handlar om skiftarbete. Färjetrafiken mellan Korpo och Houtskär upphör nattetid.
Avståndet från Houtskär till Korpo må vara kort på kartan, men är desto längre mätt i tid. Missar man en färja med någon minut tar resan till Korpo 2,5 timmar – enkel väg. Alla har inte tillgång till bil och kollektivtrafiken är inte anpassad för pendling till Korpo.
Houtskärsborna är rädda att nästa steg blir att hälsostationen i Houtskär dras in.
Annika Brunnsberg, som via ett bemanningsföretag fortfarande gör flera arbetspass i månaden på sin gamla arbetsplats, undrar varför ingen frågar personalen var det går att spara. Och varför är det de små enheterna i skärgården som drabbas?
– Ska det sparas så ska det också sparas i tätorterna, säger hon.
Finsk vård på grannön
Från Houtskär kan man sommartid ta Skärgårdens ringväg till Iniö, som fram till 2009 var en självständig skärgårdskommun nordväst om Åbo. Där har God Tid stämt träff med Iniös sista kommundirektör, Christjan Brander. I dag är han ordförande i pensionärsföreningen på ön. Jag träffar honom utanför Villa Högbo, ett semesterhem som fram till 2009 var kommunhus.
– Här hade jag mitt arbetsrum och under de första åren på Iniö bodde vi på andra våningen. Det var nära till jobbet, säger han.
Vi sätter oss i Christjans bil och åker genom kyrkbyn till serviceboendet Aftonro. Där träffar vi närvårdaren Ramona Nygård. Hon var tidigare kanslist åt kommunen men blev arbetslös när Iniö fusionerades med Pargas. Att flytta från Iniö var inte ett alternativ.
– Jag ville inte lämna skärgården. Jag trivs inte i stan. Därför har jag testat olika jobb som gör att jag kan bo kvar, säger hon.
För tio år sedan började hon jobba på Aftonro. Det som skulle bli några inhopp ledde så småningom till att hon utbildade sig till vårdare via läroavtal och fick en fast tjänst.
Vid Aftonro finns åtta serviceboendeplatser och tre platser för gemenskapsboende. Dessutom finns det tio pensionärsbostäder på området. Varha anser att klienterna vid Aftonro kan placeras på finskspråkiga Jaala-koti i Gustavs, som dessutom ska byggas ut.
Det här ogillas på Iniö.
– Våra äldre förstår inte finska, säger Ramona Nygård.
Christjan Brander, som blev kommundirektör på Iniö 1990, var med när Aftonro invigdes 2002.
– Det fungerade bra. Vi var stolta över att ha byggt en enhet med dygnetruntomsorg i ett litet samhälle. Därför känns det bittert när Varha nu för andra gången på två år vill stänga den.
Iniö har cirka 180 åretruntboende invånare. De är spridda på tio öar, men de flesta bor på de större öarna Iniölandet, Jumo och Keistiö.
– För många är det ett stort steg redan att flytta från Keistiö till Iniö-
landet. Därför känns det här extra bittert. För skärgårdsborna är det av stor betydelse att kunna bo kvar i skärgården på ålderdomen.
Andelen pensionärer är hög i de åboländska skärgårdssamhällena.
– Vi börjar alla bli gamla, säger Brander.
I själva verket är det arbetsplatserna på Aftonro som ger unga familjer möjlighet att bosätta sig på Iniö. Att pendla till ett arbete på fastlandet tar för lång tid.
Hur kommer det att sluta?
– Jag vill vara optimist. Jag vill tro att förnuftet segrar. Små enheter är mänskliga och bra.