Däremot konstateras att ett förordnande om subjektiv rätt till utomhusvistelse inte är befogat och att ansvaret för förverkligandet faller på välfärdsområdena.
Att vistas utomhus regelbundet har stor betydelse för hälsan hos både unga och äldre. Forskning visar tydligt att utomhusvistelse påverkar både den fysiska och psykiska hälsan positivt, och bidrar till ökad livskvalitet och självständighet. Detta gäller i synnerhet vistelse i grönområden. I vårt land har vi gott om grönområden, men tilltagande ålder och sjunkande funktionsförmåga minskar tillgängligheten till dessa. En försämrad funktionsförmåga minskar också trygghetskänslan vid utomhusvistelse.
En av nycklarna till ett gott åldrande är förmågan att anpassa sig till förändringar, både i den egna kroppen och i den omgivande världen. En jämförelse mellan ett ledsagat besök i närområdets park och långa strövtåg i skog och mark kan för en friskus kännas ojämn – och parkupplevelsen futtig – men om strövtågen inte längre låter sig göras är man ändå inte tvungen att helt avstå från att vistas och verka utomhus. Vildmarken eller ytterskärgården är verkligen ingen nödvändighet för att få uppleva ett annat ljus, andra färger, dofter och ljud än dem vi har inomhus.
Att röra sig utomhus är en positiv fysisk belastning som bidrar till att bibehålla styrka, balans och rörlighet – tre faktorer som inbördes gynnar varandra. Muskelstyrka och rörlighet gör mycket för balansen. Samtidigt är det viktigt att beakta befintliga begränsningar i muskelstyrka, rörlighet och balans vid val av utomhusaktivitet, eventuella hjälpmedel och behov av ledsagare. På så sätt kan man minimera skaderisken, samtidigt som regelbunden utomhusaktivitet minskar risken för fallolyckor. Övning av muskelstyrka motverkar och fördröjer den åldersrelaterade och i längden oundvikliga minskningen av muskelmassa, vilket är av betydelse både för funktionsförmågan och ämnesomsättningen. Vistelse i solljus stimulerar dessutom kroppens produktion av D-vitamin, vilket är viktigt för skelettet och immunförsvaret.
Utomhusvistelse har också stora fördelar för den psykiska hälsan. Det har påvisats att naturmiljöer och dagsljus minskar stress, förbättrar humöret och kan lindra symtom på ångest och depression. Även dygnsrytmen påverkas gynnsamt av dagsljus. Studier visar att naturmiljöer kan förbättra kognitiva funktioner hos äldre, i synnerhet uppmärksamhet och arbetsminne. Fysisk aktivitet i kombination med stimulans från omgivningen kan bidra till att förebygga eller bromsa kognitiv nedgång. Meningsfulla vanor – som till exempel en daglig promenad – kan ge struktur åt dagen, vilket är särskilt viktigt för äldre som lever ensamma. Att röra sig ute i samhället, i parker eller på promenadstråk, skapar också möjligheter till sociala kontakter och kan därmed minska känslan av ensamhet och isolering. Möten med andra människor stärker både självkänslan och känslan av delaktighet. Det är faktiskt mödan värt att ringa en bekant och föreslå ett gemensamt utomhusprogram, till exempel en promenad.
Att främja utevistelse bland äldre är ett enkelt men kraftfullt verktyg för bättre folkhälsa. Genom att skapa trygga, tillgängliga och inspirerande utemiljöer – med bänkar, god belysning och gröna ytor – kan vi ge fler möjlighet att vistas ute och må bättre, oavsett ålder. Viktigt är också att tillgodose behovet av ledsagare för de äldre som av en eller annan orsak inte tryggt kan röra sig ensamma ute. Många frivilligorganisationer erbjuder promenadsällskap för äldre, och även om efterfrågan är låg är behovet ofta större – utbudet kunde därför gärna vara ännu större. Att erbjuda en bekant med funktionsnedsättning sällskap vid utevistelse är en verklig väntjänst!
Det huvudsakliga ansvaret för att tillgodogöra sig de positiva effekterna av utomhusvistelse ligger hos individen själv, men om funktionsförmågan begränsas av fysiska eller kognitiva faktorer behövs hjälp. Inom välfärdsområdena har man på många håll som målsättning att bland hemtjänstens och serviceboendenas kunder kartlägga behovet av, och uppställa kundspecifika mål och medel för, vistelse och verksamhet utomhus.
Vi som har en möjlighet att självständigt vistas och verka utomhus är lyckligt lottade och gör klokt i att inte försitta möjligheten till att må lite bättre och i bästa fall dela upplevelsen med en vän.