– Min nya föreställning handlar om åldrandet, berättar Kent Sjöman, vars bägge föräldrar var finlandssvenskar och vars klasskamrater i Motala förundrades över att han inte talade östgötska.
Frågar man litet äldre finlandssvenskar vem Kent Sjöman är, ler många uppskattande och berättar att de haft förmånen se honom på scen. Redan 1980 lämnade han Konungadömet för Republiken, först Åbo Svenska Teater och från 1983 fram till pensioneringen 2015 på Svenska Teatern i Helsingfors.
– Jag har alltid haft två länder som stått mig nära, Sverige och Finland. Släkten fanns ju här i Finland och vi reste ofta hit.
Tidigt stod han på scen, först i hemmet med mamma och pappa som publik. De tog med honom och äldre brodern Frank på revyer i Motala, med stjärnor som Sickan Carlsson, Siv Ericks, Gösta Bernhard och Stig Järrel.
– Jag sparade programbladen och memorerade texter. I tredje klass i folkskolan började jag så spela kasperteater med egna texter.
För att ha något att falla tillbaka på, läste Kent Sjöman efter 1969-73 engelska och filmvetenskap vid Stockholms universitet. Redan hösten 1969 hände något som skulle revolutionera hans liv.
– Jag såg en annons i Expressen, där Berns sökte folk till en showgrupp som skulle komma att heta Berns Barn. Flera hundra sökte och efter ett stort antal gallringar blev jag en av de tjugo lyckliga.
Monica Zetterlund
månade om Kent
Sverigefinländske pojken från östra Vätterstranden befann sig plötsligt i ett illustert sällskap. På Berns Salonger i Stockholm showade han med stjärnor som Monica Zetterlund, Charlie Norman och Povel Ramel.
Att jazzsångerskan av världsklass Monica Zetterlund inte riktigt fick privatlivet att gå ihop, är numera allom bekant. Men Kent Sjöman minns en annan och ljusare sida av henne.
– Hon var en så otroligt begåvad och fin människa. Jag var ju ny och upplevde att hon månade litet särskilt om mig.
Turnerade med riksteatern
Så följde turnéer med Riksteatern 1973-75 och därpå fast anställning vid dåvarande Upsala-Gävle Stadsteater 1975-83.
Nu hade man redan från finländskt håll fått upp ögonen för den begåvade unge mannen och han fick en förfrågan om han ville komma över och göra Bernardo i West Side Story 1980.
– Jag fick tjänstledigt från Sverige och kom sedan aldrig tillbaka. Tiden i Uppsala är jag tacksam för. Det var min teaterskola och jag fick göra så många olika roller.
– Redan under första året i Åbo fick jag erbjudande att komma till Svenskis. Jag svarade att jag var intresserad, men först ville göra några år i Åbo. År 1983 flyttade jag till Helsingfors, där jag så småningom kom att träffa min blivande hustru Katja.
Jobbade med Povel Ramel
Att rada upp Kent Sjömans hela CV skulle sluka allt spaltutrymme. God Tid utber sig ett kortfattat nötskal.
– Från tiden på Berns kan man speciellt nämna Ramel-revyn Karamelodier år 1972, vilken också inkluderade en sommarturné i några folkparker, där jag jobbade med Povel, Brita Borg, Gunwer Bergkvist samt Monica Zetterlund.
– Från tiden på Uppsala Stadsteater, då Upsala-Gävle Stadsteater, vill jag nämna Sagan om hästen år 1977. Det var en historisk revy av Lars Forsell och Carl Z och med musik av Monica och Carl-Axel Dominique, där jag bland annat gjorde en rad olika svenska konungar.
– På Åbo Stadsteater hann jag förvisso göra en god katalog roller, men jag övergår till Svenskis. Där vill jag ta upp titelrollen i “Mannen från La Mancha” år 1993, min enmans-show “Mon Manège a Moi” 2011-2012 och Danjel i “Kristina från Duvemåla” 2012.
Den 19 september i år hade Kent Sjöman premiär i Esbo för sin nyskrivna föreställning “En mycket bättre utsikt” (https://www.espoo.fi/sv/evenemang/espooevents:ago5savpr4).
– Den handlar om åldrande. Jag hoppas det blir fler föreställningar under hösten.
Titeln?
– Har jag lånat från Ingrid Bergman som vid tillfälle yttrade: ”Att åldras är som att bestiga berg, man blir lite andfådd men man får en mycket bättre utsikt!”