När God Tid träffar Åsa Kruse, som själv är pensionär, i Stockholm har hon nyss kommit ut med boken “Det nya livet som pensionär”.
– Det finns väldigt många frågor och tankar kring detta med att gå i pension. Arbetet spelar en ökad roll för människor idag.
– Jag har träffat så många som oroat sig inför att sluta jobba. Därför beslöt jag att starta kurser och utifrån dessa också skriva en bok, berättar hon.
Vi inleder vårt samtal med att prata om den kanske svåraste pensioneringen; att i förtid bli uppsagd.
– Sådana besked kommer ju plötsligt. Och då blir det ju en väldigt chockartad omställning. Kanske även en bitterhet som förstärker en negativ bild av vad pensionärslivet kommer att innebära.
Vad är lösningen? Gå till en terapeut?
– Om man känner att man behöver hjälp kan man ju göra det. Men jag tror att många hämtar andan efter ett tag och hittar en ny tillvaro utan jobbet. Det kan ta tid, men viktigast är nog att försöka undvika att fastna i bitterhet, svarar Åsa Kruse.
I Svenskfinland är utbildningsnivån hög och många har ansvarsfulla poster.
– Då kan ju pensioneringen upplevas som att man blir fråntagen sin status. Man har haft en så betydelsefull roll, men tycker sig så ha tappat identiteten.
Åsa Kruse, som själv gick vid 65, menar att det kan finnas en poäng med att inte förlänga yrkeskarriären långt upp mot 80.
– Då missar du en del. Det finns undersökningar som visar att 65-75 är den åldersgrupp då man faktiskt är som mest nöjd med sitt liv. Då är man också ofta relativt frisk och stark, stannar man för länge kan det sedan bli ett abrupt fall.
Ofta sägs och skrivs att man som pensionär bör “skaffa sig en hobby”, etc.
– Har man redan sedan tidigare ett starkt intresse är det ju utmärkt. Men viktigare än hobbies är nog att finna sociala sammanhang. Kanske gå med i en förening, gå en kurs, börja besöka utställningar eller gå på bio och teater.
Att vi kroppsligt blir svagare med åren säger sig självt. Och att vi inte är lika receptiva vad gäller att ta in ny kunskap.
– Men, påpekar Åsa Kruse, en senior kompenserar sin minskade arbetskapacitet med en större förmåga att få överblick, förstå helheter, bättre kunna jämföra alternativ och ofta att fatta mer omdömesgilla beslut.
– Man får en annan förmåga att värdera saker och ting. Alla de pensionärer som gått mina kurser är otroligt sociala. De fortsätter även efteråt att hålla kontakt med varandra.
Fast, är det ändå inte kört om man lagt allt krut på karriären..?
– Inte alls! Men det kräver ju initiativ. Du kan inte gå omkring och tänka att saker och ting bara ska hända. Det finns så mycket föreningar och kursverksamheter, etcetera. Och som pensionär väljer en del också att försöka återuppta kontakten med gamla vänner.
Ofta möts vi seniorer av budskapet att vi ständigt måste vara aktiva. Inga sofflock här, minsann. Det är en uppfattning Åsa Kruse avvisar.
– Den så kallade aktivitetsteorin kritiseras numera ofta. Vissa menar att den är det moderna samhällets hjälplösa sätt att hantera åldrandet.
– Vi behöver få vila, minnas och fundera över våra liv. Vitsen med att gå i pension är ju faktiskt att man ska få ta det litet lugnare.
I sin bok berättar Åsa Kruse om en kursdeltagare som i sin ungdom spelade rockmusik och mekade med sin motorcykel. När han som pensionär försökte återuppta dessa hobbies gav det inte längre någon tillfredsställelse.
– Man kan inte alltid bara återuppta ett tidigare intresse. Det är ju också något fint med åldrandet. Vi utvecklas och får nya intressen.
– Tar du något sådant som släktforskning, så är nästan alla utövare seniorer.
Inom psykologin talas ibland om begreppet generativitet, vilket illustrerar ett sätt att skapa mening och kontinuitet i tillvaron.
– Det handlar om att intressera sig för något som ligger utanför en själv, i motsats till att ha ett egocentriskt fokus bara på sin egen person. Vad det är fråga om är att känna sig behövd och att ägna sig åt andra.
Men alla har inte barnbarn…
– Självfallet inte. Men det finns så många möjligheter att exempelvis jobba ideellt. Viktigast är att inte bli egocentrisk på ålderns höst. Då riskerar man samtidigt att bli ensam och bitter.
Den risken lär nog inte psykologen, psykoterapeuten och författaren Åsa Kruse löpa. Förutom familj, resor och författande samt kursverksamhet med mera har hon ett gäng tjejer från gymnasietiden att umgås med en dag i veckan.
– Vi hittar på en massa roliga saker. Som att sy kläder. Jag har en utbildning i klädsömnad och tycker det är kul att lära ut.
Du var förberedd på “de goda pensionsåren”..?
– O ja, jag började planera flera år i förväg!