Anders Wiklöf kommer till vårt möte med raska steg, glad, snyggt och ledigt klädd.
– Hej, vill du ha kaffe och smörgås?
Det är sen eftermiddag och kaffedags. Vi slår oss ner i Hotell Arkipelags matsal.
– Kaffe, gärna, tack! Men inget att äta. Måste koncentrera mig.
Vi träffas för att Anders Wiklöf fyller 80 den 25 juli. Redan idag på Runebergsdagen, är kön av journalister lång. Hans dagar är som förr fyllda av arbete och olika engagemang, men numera väljer han med större eftertanke hur han använder sin tid. Bjösse kräver mycket motion, normalt 10 kilometer i början av dagen.
– Idag blev det ”bara” 9 kilometer för hunden och mig, säger Wiklöf, nöjd ändå.
Hans fru Rita går vanligen två rundor till med Bjösse.
Hälsa och miljöhänsyn
Motion och hälsa sysselsätter hans tankar allt mera. Hans äldre bror Lasses alltför tidiga död för 18 år sedan var en svår och tung läxa.
Händelsen ledde till att Anders började jobba för en bättre folkhälsa, i synnerhet hjärthälsa. I samarbete med Uppsala universitet har han skapat Anders Wiklöfs Institut för hjärt- och kärlforskning. Institutet har funnits i sex år.
– De är duktiga. Ett samarbete som jag gillar och som ger mig stort utbyte.
En annan viktig verksamhet vid sidan om affärerna är Östersjöfonden, den grundade han redan 1989 med motiveringen:
”Medveten om behovet av breda samlade insatser, där en enskild människa har begränsade möjligheter att påverka, vill jag ändå lämna ett bidrag och hoppas att andra kan göra det.”
Fondens utveckling kan sägas vara typisk för Wiklöf, den växer och utvecklas bra. Varje år har fonden en prisutdelning riktad till forskare, personer och organisationer för betydelsefulla och framstående insatser för Östersjön. Sammanlagt har 1,1 miljoner euro delats ut till 120 personer.
Familjen, värderingar och konsten
Anders växte upp i ett kärleksfullt hem tillsammans med sin mamma, pappa och brodern Lasse, uppväxten var en lycklig tid. Hans fru Rita har en särskild plats i hans hjärta, hunden Bjösse är en kär, trogen vän. Han uppskattar Greta Tunbergs upproriska arbete och syn på demokrati. Konsten har en egen, upphöjd ställning i hela hans tillvaro. Utan jämförelse, utan konkurrens.
Brodern hade han daglig kontakt med, hela livet. Obegripligt att Lasse dog bara 63 år gammal. När Lasses hjärta stannade slogs mångas glädje och vardag i spillror.
Varje dag tänker Anders flera gånger på Lasse och diskuterar projekt med honom. Inför varje veckoslut går han till graven, ibland oftare. Han kan komma på sig med att anse sig själv patetisk, undrar ibland om han kanske talar högt där vid graven.
Anders kan tycka sig höra ett vänligt, pojkaktigt skratt från graven. Som när de var busiga småglin.
Ungefär en sådan diskussion förde Anders Wiklöf inom sig innan han köpte Albert Edelfelts målning Dopfärden. Den blev dyr. Anders blev ägare till tavlan. Glad ägare. Något svar från Lasse fick han inte den här gången, han fick nöja sig med sin egen starka intuition och goda råd av en bekant expert.
Andersudde är en skapelse i en helt egen kategori. Konstsamlingen där startade som Anders Wiklöfs intresse och nöje. Utvecklingen har varit hisnande, där finns omkring 350 tavlor i hans samling, han satsar i huvudsak på konst från 1800-talet och 1900-talets början, finska konstens guldålder.
– Jag säljer mycket, men inte konst. Bästa konsten går aldrig ner i pris.
Inför 80 årsdagen har Stiftelsen Andersudde bildats, för att säkra att Anders Wiklöfs konstskatt blir kvar på Åland.
Text: Nina Björkman-Nystén
Foto: Kjell Ekström