Det är härligt att bli äldre, om man får vara frisk och har vänner. Det är kanske livets bästa tid! Nu förstår man att livet är kort och varje dag är en gåva och jag oroar mig inte för vad andra tänker, säger Stefan Randström.
Under de knappa två år sedan journalisten och filmaren Stefan Randström återvände till sin barndomsstad Hangö har han satt sprätt på stan. Huvudet bubblar av idéer, inte minst projektet Hurja Hangö som växer explosionsartat.
På bred hangödialekt med blicken fäst på det grå havet utanför den trevliga hangökrogen Stranden berättar han om sin bakgrund.
– För drygt trettio år sedan blev Karen från Kanada och jag blixtförälskade i varandra i Montreal. Det blev en distansromans i ett år och sedan gifte vi oss i Hangö kyrka 1995. Vi bosatte oss i Toronto och fick Maja och Kalle, våra två barn. Där startade vi ett produktionsbolag ihop och gjorde tio filmer om bland annat miljö- och sociala frågor.
I början av 2000-talet kom familjen till Finland på ett år för att Maja skulle lära sig svenska ordentligt.
– När vi återvände ett år senare hade reality tv tagit över. Tv-bolagen var inte intresserade av dokumentärer, som inte kunde tävla med underhållningsprogrammens tittarsiffror. Då började jag filma själv som privatföretagare. Först blev det mest matprogram och sen dokumentärer. Till slut gjorde jag bara naturfilmer. Jag filmade till exempel orangutanger på Borneo, elefanter i Sri Lanka och valar i Sydamerika, säger Stefan Randström.
Mammas gåva
Stefan och Karen har alltid vetat att de någon gång skulle flytta från Toronto.
– Jag älskade att bo i det mångkulturella Kanada, men saknade att bo nära havet. Jag hade nog tänkt på Hangö, men funderade på hur det skulle vara här på vintern med mörker och kyla. Så dog mamma i februari för två år sedan och då visste jag: Nu ska jag hem! Det blev min mammas avskedsgåva till mig.
– Insikten att jag nu börjat den sista tredjedelen av mitt liv och att jag skall dö här i Hangö har sjunkit in.
Inte bara Stefan, utan också hans ex-fru, kom till Finland.
– Vi hade länge bott under samma tak som vänner och redan tidigare beslutat att när vi flyttar skall vi bo skilt. Det är också en gåva att vara bästa vän med sin ex-fru. Hon bor i Helsingfors och just nu jobbar vi tillsammans med ett filmprojekt.
Före Stefan flyttade till Hangö hade hans barndomsvän Pekka Barck skrivit en bok om Kudiluttorna. Den handlar om de tusentals finskspråkiga kvinnor som flyttade till Hangö när den nya kalsongfabriken Hyvon etablerade sig på orten på 1960-talet. Det gick inte utan friktioner och de blev mobbade av Hangökvinnorna som kände sig hotade av konkurrensen. Men finskorna var starka och många förälskade sig, gifte sig och blev kvar.
– Kärleken övervinner allt! Jag insåg att jag måste dokumentera det här och gjorde en film om dem och de ursprungliga hangö-
kvinnorna. Jag intervjuade bland annat min mamma i filmen.
Hangöborna är duktiga historieberättare. De tidigare museicheferna Birgitta Ekström och Marjatta Wall har gjort ett digert arbete i att ta vara på gamla historier och dokument.
Stefan och Pekka vill fortsätta deras arbete med att dokumentera Hangös historia. Deras senaste gemensamma projekt är boken Sillpigor och notfiskare, som handlar om fiskeriets historia i Hangö.
Pekka, som återvänt till Hangö efter många år i Singapore, har startat bokförlaget Litorale.
– Vi har två, tre bokprojekt på gång just nu. Nästa bok handlar om hamnarna i Hangö, Kapellhamnen, Gunnarstrand och Hangöby hamn. Ursprungsbefolkningen här var fiskarbönder, som livnärde sig på fisk när maten från den rätt karga marken tog slut. Det var hårda tider. Man bodde i ett litet hus och skulle hålla liv i tio ungar…
Motkrafter
Under sina år ute i världen har Stefan Randström insett att människorna är likadana överallt.
– När jag träffar på en filippinsk gubbe ute i bushen sätter vi oss ner och kaverar utan att kunna varandras språk, men vi förstår varandra ändå. Huvudsaken är att man inte är rädd. Det är rädslan som skapar ilska och hat. Vågar man möta varandra blir världen vacker och rik. Det är gratis, roligt och till och med andligt.
Finland har förändrats en hel del under de år han har varit borta.
–Landet har blivit mer öppet för världen, samtidigt som ytterhögerkrafterna vuxit. Det är människor som är rädda och vill stänga andra ute, en befängd tanke. Hela världen är ju i rörelse med starka migrationsströmmar.
Hangö har naturligtvis också förändrats.
– Urkraften, naturen och kulturen är som förr och det är något magiskt med den här staden. Kanske det är det speciella ljuset. Staden är ju omgiven av hav från tre sidor.
Men Hangö har, liksom övriga Finland, sina utmaningar. Befolkningen blir äldre och det skaver mellan de ursprungsbefolkningen och sommargästerna eller deltidsboarna som de också kallas. De gamla hangöborna bor mest norr om järnvägen, medan de nya bor i nybyggda, dyra hus vid havet på södra sidan.
Bland annat här kommer Hurja Hangö in i bilden.
Stefan Randsström och Pekka Barck beslöt att för ett år sedan att göra något för att inte betona skillnaderna, utan öka förståelsen mellan olika människor och få dem att vara tillsammans.
– Vi grundade Hurja Hangö, som står på tre pelare: Natur, kultur och friluftsliv. Det har gått bättre än vi vågade drömma om. Tiden är rätt för ideella projekt och det finns en talkoanda igen. Omkring tre hundra personer är med i nätverket och hundra hjälper till med praktiska saker. En hel massa har hänt redan under det första året.
Det viktiga för Stefan är att alla är välkomna – hangöbor, deltidshangöbor, sommargäster och gäster.
– Allt blir bättre när man har roligt tillsammans! Vi har haft matlagningskursen Mos&Sås där två äkta tanter från Hangö lagar mat som man åt här förr, till exempel fläsksås eller stekt flundra. I serien Bokrummet har berömda författare mött publiken i intima boksamtal. I Djur å natur höll vi konserter ute i naturen för kor, hästar och får och vet du – djuren älskar musik och lyssnar koncentrerat! Det var också bryggdans i Östra hamnen i flera veckor i sträck. Fötterna blev helt ömma av allt dansande!
– Kulmen var en fiskarfest för 150 personer i höstas för att hedra stadens fiskekultur. Gamla fiskare fick utmärkelser. Det var tal och sång, skratt och tårar, helt härligt.
Hurja Hangö tuffar vidare
Alla de här projekten fortsätter 2026, men Hurja Hangö har också nya drömmar. Den största är en ny bastu.
– Det finns många bastur i Hangö, men ingen allmän bastu till vettigt pris. Vi har fått arrendera en tomt av staden och skall bygga en specialdesignad allmän bastu som ska passa in i miljön i Hangöby. Projektet har kommit bra i gång. Staden har gett sitt stöd från början och det är vi tacksamma för. Det är förstås inte helt lätt att skrapa ihop pengarna, men vi har vind i seglen, så det ska nog gå!
Hurja Hangö funderar också på ordna speeddating för seniorer och en skörde- och fiskarfest i höst, för att nämna en del av planerna.
Stefan tycker att Hurja Hangö konceptet kunde tillämpas var som helst.
– Alla som vill blåsa liv i sin hemort kan börja med något sådant här!
Man kan förknippa Hangövinter med mörker och blåst om man vill. Men kanske hellre, som Stefan, med ljus, kärlek och värme.
Jo mera man öser ur den källan desto djupare blir den.