Vårt samhälle är faktiskt beroende av att det finns en tredje sektor som inte bara tar hand om utan också aktiverar människor i olika åldrar. Som ordförande i ett aktivt förbund kan jag givetvis beskyllas för att vara ”part i målet”, men jag vägrar acceptera det! Jag påstår att de aktiviteter som till exempel Svenska pensionärsförbundets föreningar och medlemmar står för är en viktig del av vårt välfärdssamhälle.
Vi seniorer har förstås varit med och byggt vårt samhälle, men vi har inte slutat bygga. Vi är aktiva föreningsmänniskor, vi tar gärna hand om våra barnbarn när vi behövs och vi aktiverar oss i körer, kortspel, motion, resor med mera. De bidrag staten ger till detta frivilligarbete är inte bortkastade pengar. De bidrar till att vi seniorer har möjlighet att vara aktiva och för vår del bidra till att vårt land fortsätter att vara världens lyckligaste – med alla sina problem och utmaningar.
Ju mer det skärs i STEA-bidragen, desto mer utmanar man den tredje sektorn – i negativ bemärkelse. Så vad göra? Minister Rydman kan säkert berätta vad vi gör fel, och jag ska gärna lyssna på den föreläsningen – vi kommer garanterat att vässa argumenten.
När jag alldeles nyligen var på resa till Rhodos ”behövde” jag förstås köpa något i en liten affär. Den unga mannen i kassan undrade varifrån vi är, och när vi sade Finland svarade han: ”Åh, världens lyckligaste land!” Det är inte av en händelse som han visste det. Finland är ett land känt för att invånarna mår bra – det finns naturligtvis bekymmer också i vårt land.
Men det är inte klokt att öka bekymren genom att med ekonomiska medel straffa den tredje sektorn, till exempel Svenska pensionärsförbundet. Eller Förbundet Hem och Skola. Eller FDUV!
Låt nu klokskapen vinna och se till att den tredje sektorn kan fortsätta att bidra i ett av världens bästa länder!