Samtidigt finns det brister som kan påverka både jämlikheten och patientsäkerheten.
Enligt utredningen har välfärdsområdena etablerat fungerande modeller för att trygga de språkliga rättigheterna. De flesta klienter och patienter är också nöjda med möjligheten att få service på svenska.
Det största problemet är bristen på personal som kan svenska. En annan utmaning är att specialistkunnande på svenska är utspritt. Problemen märks särskilt inom heldygnsomsorg för äldre samt inom tjänster som används mer sällan och kräver specialkompetens, exempelvis funktionshinderservicen.
För äldre är tillgången till vård och omsorg på det egna språket särskilt viktig. SHM konstaterar att de språkliga bristerna i vissa fall kan påverka patientsäkerheten och möjligheten till likvärdig service.
Digitala tjänster kan samtidigt förbättra möjligheterna att få service på svenska. Användningen av e-tjänster har ökat i alla välfärdsområden, och personalresurserna har förbättrats inom flera yrkesgrupper där det tidigare rått stor brist.
SHM vill nu att de tvåspråkiga välfärdsområdena fördjupar sitt samarbete och sin arbetsfördelning för att trygga de språkliga rättigheterna. Ministeriet vill också förbättra den nationella statistikinsamlingen så att klienternas modersmål och kontaktspråk bättre beaktas. Det behövs bättre statistik för att kunna följa upp hur de språkliga rättigheterna förverkligas.
Utredningen bygger bland annat på uppgifter från Institutet för hälsa och välfärd (THL), välfärdsområden och tillsynsmyndigheter samt på nationella social- och hälsovårdsdata från åren 2023–2026.