Under de senaste åren har arbetspensionssystemet utvecklats i linje med förväntningarna. Placeringsavkastningen har varit god, människor arbetar längre upp i åren och sysselsättningen bland äldre har ökat. Tillsammans har dessa faktorer stärkt systemets finansiering.
Den nya pensionsreformen innebär särskilt förändringar för den privata sektorn. Reformen gör det möjligt att placera en större del av pensionsmedlen i aktier än tidigare, vilket höjer de förväntade avkastningarna på lång sikt.
Enligt PSC:s kalkyler är arbetspensionernas finansiella ställning nu starkare än i tidigare prognoser. Samtidigt blir placeringsavkastningen allt viktigare för systemets hållbarhet. Särskilt utvecklingen på aktiemarknaden får en avgörande betydelse för nivån på framtida arbetspensionsavgifter.
Kalkylerna bygger bland annat på antaganden om högre invandring och lägre nativitet än tidigare. Enligt PSC:s verkställande direktör Mikko Kautto innebär resultaten en betydande förändring jämfört med tidigare bedömningar.
– Finansieringen av arbetspensionerna ser nu starkare ut än i föregående kalkyl. Att det inte längre syns något tryck att höja arbetspensionsavgifterna är en avsevärd förändring jämfört med tidigare baskalkyler, säger Kautto.
För närvarande är den genomsnittliga arbetspensionsavgiften inom den privata sektorn fastställd till 24,4 procent av lönen fram till år 2030. Enligt baskalkylen börjar avgiften därefter sjunka och når sin lägsta nivå på 2040-talet, då den ligger på drygt 22 procent. I mitten av seklet väntas avgiften åter börja stiga.
Utvecklingschef Heikki Tikanmäki på PSC betonar att prognosen bygger på relativt god placeringsavkastning.
– För att avgifterna ska utvecklas enligt baskalkylen krävs att den reala avkastningen på pensionsplaceringarna uppgår till 3,2 procent till en början och senare till 3,75 procent, säger han.
Pensionsreformen väntas också öka storleken på arbetspensionsfonderna kraftigt. Vid årsskiftet uppgick fonderna till 290 miljarder euro. Enligt PSC:s baskalkyl kan de växa till omkring 1 300 miljarder euro före sekelskiftet, räknat i dagens penningvärde.
På längre sikt väntas dock demografiska förändringar skapa nya utmaningar. När de stora årskullarna avlider minskar pensionsutgifterna tillfälligt, men låg nativitet och stigande livslängd ökar senare belastningen på systemet. Den minskande befolkningen i arbetsför ålder väntas därmed åter sätta press på finansieringen under senare delen av århundradet.